2011-12-20
Jag är verkligen skitdålig på det här med bloggen tider då jag inte mår så bra, nu har det varit en tuff tid och tyvärr är den inte slut ännu. Detta inlägg vill jag tillägna de personer som ALLTID finns där för mig oavsett vad som händer, som verkligen tycker om mig för den jag är och inte den de tycker jag borde vara!
Vänskap är något av de finaste i livet, men jag tror aldrig riktigt du kan känna en person utan och innan för hur mångah ra inte varit med om att en person som du kännt i flera år helt plötsligt kan gå bakom din rygg?
Mitt i allt svek så är jag så himla glad att få veta vilka som verkligen bryr sig om mig och det är väl som man alltid säger "ur allt ont kommer alltid något gott" :)
Jag ska inte sitta här och skriva om alla svek och tråkigheter för de är inte personerna i fråga värda!
Vill be om ursäkt till min älskade pappa för att det blev såhär, du skulle aldrig ha behövt bli inblandad.......
Tack till alla som finns där , ni är underbara !!!!
2011-12-04
Jag vet hur tråkigt det är att läsa om andras problem och hur ointressant det är att behöva involvera sig när man inte känner personen i fråga så detta inlägg är mer tillägnat mina nära och kära som förstår mig.
Just nu i detta ögonblick har jag ett stort svart hål i mitt hjärta som varken vill försvinna eller bli större. Det finns en anledning till att de inte blir större och det är något underbart, mina närmsta är en mycke stor anledning till de. Att sitta dagarna i ända och inte veta varken ut eller in är bland de svåraste jag har varit med om i mitt liv, att behöva såra människor är en sida utav mig som är riktigt riktigt svag.
Hur jag än vrider och vänder på mig själv så kommer jag inte fram till något, och pressen på att jag måste skärpa mig och förstå vad jag vill med mitt liv är hemsk. Det borde inte finnas en dag för sådant fast jag ändå vet att om aldrig den dagen skulle komma så skulle många människor bli sårade, allra mest jag själv.
Mitt liv är inte perfekt och det har det aldrig varit, vissa stunder i mitt liv har känts som att det skulle kunna vara perfekt men så en dag faller de igen. Att någon ska komma och tala om för mig hur jag ska göra gör de så oerhört svårt, jag vet att jag inte är stabil nu men jag vet också att jag måste få göra de på mitt sätt. Den som inte känner sig bekväm eller inte accepterar mitt sätt är välkommen att lämna min närvaro!
Känner mig oerhört tacksam över ALLA som finns där för mig och mina vänner står väldigt högt upp på den listan.
Det finns en riktig stöttepelare i mitt liv just nu som förstår mig, som vet hur det är, som ger mig goda råd, som lyssnar, som finns där när jag är ledsen,glad,busig eller bara vill vara tyst, jag vill bara säga TACK!
Att mitt liv just nu inte står med båda fötterna på jorden förstår väl alla som läser detta, för att känna mig lite bättre väljer jag att lägga ut en bild från helgen som gjorde mig glad.
