Nu är jag här igen, kände att jag för en gång skull ville skriva av mig på bloggen. Vet att jag var mer aktiv förut, jag har tappat känslan för bloggen lite, de känns som jag ibland har viktigare saker att tänka på än denna! Men nu är jag här och tänker skriva av mig lite.
Storstädning idag vilket behövdes, rensade ur mitt kylskåp så mycke så de fick bli saft och rostat imorsse ;) Nu har jag handlat och tom bakat cheesecake, testade en ny och hoppas att det går att äta, tänkte att jag och älsklingen skulle smaska på den ikväll!
Urnsättning för pappa har varit och det var riktigt jobbigt, det känns som att vi bara låter honom ligga där under, borde inte de va kallt? Jag vet att pappa inte finns mer och de spelar ingen roll hur många frågor jag har för jag kommer aldrig få svar på de. Och jag vet att det egentligen inte är pappa som ligger där nere men ibland kan jag inte låta bli att tänka på kylan.
I söndags var jag och Packe och la en sten vid graven och de var ganska tufft att behöva gå dit själv (utan släkten) det blir mer verkligt. Allt som vi har gjort hittils har varit med släkten och när man bestämmer sig för något själv så är det som att man tar ett stort steg utför och allt blir så skrämmande.
Har inte mått så bra den senaste tiden och det har tyvärr gått ut över fel person och jag hoppas att du vet att du betyder otroligt mycket för mig och att det inte alltid är meningen att bli som jag blir.
Jag har rensat bort mitt gammla liv och börjat om och det känns underbart, jag vill verkligen satsta på allt som jag har nu utan besvär! Hoppas att du med vill göra de .....

Jag tog ett kort på graven, har tyvärr ingen gravsten ännu men pappas grav kommer alltid vara finast ...

Tvättstuga:/ hade hellre legat kvar i sängen men vill bli färdig så fort som möjligt så kanske jag kan vila sen. Igår kom hjärtat hit och kollade på Mamma mia, det var min fjärde gång ! :)
Nu skiner solen och det ser mysigt ut hoppas de håller i sig, Elli kommer hit vid tolv och umgås lite innan vi åker vidare till Ikea sedan blir de nog en fika om vädret tillåter!
Känner mig så rädd när jag är ensam, jag drömmer tom om att vara ensam och jag vill inte, de sista jag vill är att du ska "visa" dig, jättetöntigt för vem tror på sånt ? Men jag kan inte hjälpa att de känns som om någon tittar på mig hela tiden, och det är obehagligt!
Nu ska jag lägga mig i soffan och slappa lite tills nästa tvättstugerond, här kommer två bilder på våran otroligt mysiga picknik :)

Tiden går och går och jag har dess värre inte haft någon som helst lust att blogga, har inte ens funderat på de förens folk har börjat fråga efter mina imlägg.
Känner mig så ensam ibland och just nu känns de som att ingen förstår i min omgivning att jag fortfarande är ledsen oavsett plats, tid eller samtalsämne! Det enda jag önskar är att få min pappa tillbaka men det är inte jag som har valt detta, det är inte jag som väljer om jag ska vara ledsen eller glad och inte heller jag som väljer när! Önksar bara att ni kunde förstå för de är så svårt för mig att om jag ska behöva välja tid och plats för mina känslor.
Har varit så bra i några dagar och jag har haft världens bästa dagar med den underbaraste, kunde inte haft det bättre. Men så ibland vissa stunder så kommer det och varje natt pappa, VARJE natt kommer du till mig på olika sätt och allt är så bra. Vi festar, vi skrattar, vi går promenader och mycke mer tyvärr svagnar mitt minne oftast på morgonen och jag kommer bara ihåg att det handlade om dig!
Vissa dagar förbannar jag dig för att du har gjort såhär och folk säger att du inte hade något val när man känner som du gjorde men jag kan tyvärr inte ta in de och jag kan tyvärr inte förstå. Man måste väl va i dina skor för att förstå men jag kommer aldrig förlåta dig för vad du har utsatt mig för.
Jag älskar dig och fan för dig för att du inte finns mer, det är så svårt! Jag dränker mina sorger i olika saker men de räcker inte till, jag kan bara glömma för några minuter. Vart är du ?
Jag är så oerhört glad över mina underbara vänner som ställer upp, idag har vi bestämt oss för att åka till Norrköping och shoppa, "glömma mina sorger för en stund". I fredags ordnade älsklingen en myspicknik med vin och kex och det var så mysigt och solen var framme.
Kunde inte bett om bättre familj,vänner eller pojkvän men de bara känns som de inte räcker, det räcker inte för att mina hål ska försvinna! Jag kan vara besvärlig och jag kan bara börja gråta för ingenting, och jag hoppas ingen tröttnar för jag kan inte rå för de. Tack också till mina kära arbetskamrater som kramar om mig på jobbet när jag behöver de, ni är guld värda!

När allt kommer omkring finns de mycke jag ångrar, och när jag tänker efter så finns de inte mycke vi har gjort för dig pappa!
Under hela den här tiden har jag bara tackat och givit bort men hur kände jag egentligen?
Min egen pappa valde att ta sitt liv på Måndag natten och jag fick veta de på tisdag morgonen, en helt overklig dag då jag inte kunde tänka ordentligt, en mardröm! På onsdagen var dödsannonsen färdig ? Två veckor efter de skulle huset vara utplockat ? Yttligare en vecka skulle begravningen vara, och dagen efter begravningen ringer min mamma till mig och berättar att dödsannonsen är med i tidningen ? När fick jag den informationen, jag känner mig lite lurad och vet inte vart jag ska göra av alla dessa känslor.
Men ännu har inte pappa åkt under jorden, allt skulle gå så fort men inte detta, en dödsannons en och en halv dag efter att pappa gick bort, ska de va så ? Det känns fel .....
Han hade inte ens hunnit komma över till andra sidan innan allt skulle vara klart, dessa känslor kommer ifatt mig nu och det var detta min älskade mamma försökte hjälpa oss med så att det inte blev så.
Jag är så oerhört tacksam för all hjälp för annars hade jag fått ta tag i det själv, men jag hade önskat att vi hade fått vara med och bestämma dödsannonsen och huset hade inte behövt att gå så fort enbart för att någon ville flytta in ....3 månaders uppsägningstid!!!!
Vill inte känna såhär men har all rätt att göra de, jag önskar att jag hade gjort mer för dig pappa!