12 September 1967 föddes en liten pojke en pojke som 20 år senare skulle bli min pappa. 29 Mars 2010 får jag ett besked om att min pappa har valt att lämna våran värld, han valde att gå vidare till en finare plats. Så ont som de gör i mig när jag tänker på de går inte att förklara, jag har ett liv framför mig utan min pappa, utan min stöttepelare som fanns där när man ville prata. MIN pappa, en del av MIN familj är borta, en bit i mitt hjärta fattas.
Mycket har gått fel sedan du valde att gå vidare och en del saker får man stå för själv men en del saker skulle du bara bli väldigt ledsen över och se! Jag klarar mig, jag har min familj, jag vet att du finns hos mig, jag vet hur våran relation såg ut. Att förlora sin pappa är något väldigt hemskt och INGEN annan kan komma och säga att det är värre att förlora ett barn,en mamma, ett syskon osv för det är lika hemskt allt!
Din bortgång har så många känslor med sig, och olika dagar är det olika känslor, jag är så glad att jag har de som finns runt omkring mig och de som har valt att stanna runt omkring mig, efter din bortgång såg jag väldigt tydligt vilka som är värda att få finnas i min närhet.
Jag har redan fällt tårar denna dag och säkert inte de sista, jag kommer till dig idag pappa! Jag kommer och grattar dig på din dag, tänder ett ljus och hoppas att vart du än är har det underbart!

Om du bara kunde komma tillbaka Pappa <3 Du är så otroligt saknad, Jag Älskar Dig Pappa!