2011-03-14

Har varit frånvarande ett tag men känner nu att jag behöver få ur mig mina känslor och allt som jag bär inom mig.
Helgen har varit jättetrevlig, det började med att jag och mamma åkte hem i fredags och gjorde oss iordning för en utekväll i Linköping tillsammans med Sussie,Sofie och Sandy.
Mamma behövde detta och lika mycket vi andra, det var en behövlig kväll och jag hade supertrevligt. Det mesta verkade vara på topp och jag trodde på ett genombrott nu, men allt som händer runt omkring försvinner inte bara för en kväll.
Mina tårar rinner oavbrutet när jag tillåter de, jag vill inte visa någon, alla har fått stå ut med mig i snart ett år och jag behöver nu ta tag i det själv.
Jag trodde inte att närheten av den 29 / 3 skulle ta så hårt på mig, det är så svårt och jag vet egentligen inte hur jag ska hantera detta. Det börjar om igen och det är de sista jag vill, fast denna gång går det baklänges. Jag har svårt att sova , jag gråter när ingen ser, jag bryter ihop och de som står mig nära drabbas, den 29/3 är jag rädd att få detta besked igen. Hur konstigt det än låter så känns allt baklänges, jag går igenom detta nu och sen får jag samma besked som jag fick för snart ett år sedan.
Jag måste skärpa mig, det finns någon annan som behöver mig nu. Jag är så lycklig att detta är släppt nu men du får dras med allt annat medans( om jag ska rensa mitt huvud riktigt ordentligt  ) den där idioten roar sig! Hur man kan lämna sina barn utanför och bara ta vara på sig själv förstår inte jag. Hur man kan bli helt IQ befriad och bara helt j*vla dum i huvudet är heller en sak som jag inte förstår. Men gubbsjuk blir väl de flesta men att lämna sina barn och skita i alltning finns inte för mig. Du kommer aldrig mer kunna komma inpå mitt liv, du sätter inte din fot i närheten av mig mer!
Om jag bara kunde finnas på olika platser samtidigt, jag måste bita ihop och finnas där, detta handlar inte om mig nu. Jag vet att du sa att du skulle finnas där, men du kan inte alltid tänka på alla andra först vi måste även finnas för dig och nu är det min tur att finnas för dig.

Även denna svåra tid så ser jag fram emot en vecka fylld med närhet av mina vänner och familj.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0