Efter en vecka är jag här igen och uppdaterar, att bloggen går i perioder stämmer in på alla sätt och vis.
Veckan som har gått har varit spännande och känslofylld, helgen har varit underbar och jag har endast spenderat den med människor som betyder otroligt mycket för mig.
Det börjar närma sig och jag känner inte igen mig själv vissa stunder, jag bryter ihop vid helt fel tillfällen, jag blir konstigt glad när jag inte ska vara de, jag blir arg när jag ska vara glad.
För nästan ett år sedan satt du hos mig och vi pratade om allt mellan himmel och jord, det var också sista gången jag fick träffa dig. På min födelsedagsfest ville du komma men jag ville va med mina vänner, hade du fått komma hade jag fått träffa dig en sista gång då och det är något jag ångrar så otroligt mycket. Vart fanns jag när du behövde mig?

Det mesta är en enda röra nu och jag vet inte riktigt hur jag ska kunna ställa allt till rätta, jag måste släppa dig och inse att jag har egna tankar och värderingar, men snälla släpp taget du är värd så mycket mer. Denna gång ställer jag inte upp på dina beslut, jag tycker du ska tänka på de små och inte sätta erat förhållande före.
Det är svårt att få denna respons när det är någon annan som har ställt till de, helt plötsligt är det jag som ska stå ensam, det är jobbigt men jag tänker gå med huvudet högt, jag ändrar inte på det jag tycker för denne man. Det finns inget mer att förstöra det är redan så förstört. En sak ska du veta, du kommer aldrig mer finnas med i mitt liv.

Jag känner mig riktigt negativ idag och det har sina orsaker men jag vill tacka mina underbara vänner som alltid finns där för mig och som talar om för mig att jag måste stå med huvudet högt.