Igårkväll när jag gick och la mig såg jag fram emot en kväll på jobbet, nu när jag vakna så känner jag mig inte hundra men förhoppningsvis så går de över under dagen!
Vissa stunder i livet känner jag att allt bra händer mig och vissa stunder kan man känna att ingenting går din väg och allt bara går emot dig, oftast brukar detta gå i perioder. Men jag känner att min dåliga period har varat för länge nu och vill bara att den ska stoppas.
Jag känner att jag ibland vill lätta mitt hjärta här eller på fb, lättar dock inte allt då man inte behöver blotta sig för hela världen om alla sina problem. De flesta kanske tror att det är för att man vill ha kommentarer men jag gör de mest för att skriva av mig och visst känns de bra att mina nära och kära kan läsa de och ge mig råd för man har faktiskt inte alla nära och kära runt omkring sig men de kanske finns på fb.
Efter att pappa gick bort så har jag nu i efterhand kännt att jag och Markus har lämnats åt sidan, vi har inte fått ett enda smatal från varken polisen,rättsmedicinska eller bregravningsbyrån då vi ändå har sagt till att vi vill vara delaktiga, vi har inte fått några papper what so ever från någon utav dessa heller, är det så samhället går till? Som läget är just nu så är jag och Markus de närmsta anhöriga på pappret och vad jag har lärt mig så är det till de man ska lämna ut information så länge man är myndig ?
Och för att jag är ledsen och besviken på denna handling och vill ha information om allt och vill påpeka att detta har gått fel till så är det jag som får skiten, det är jag som gör fel och blir osams med alla! Visst jag tycker kanske inte bara att det är samhället som har gjort fel då det har kommit fram information och varken jag eller Markus får veta de men jag har aldrig bett om att bli osams med någon men ändå finns det de som hackar på mig och säger " Sofie måste skärpa sig" och till dessa personer vill jag bara säga : Snälla döm inte mig förens ni vet, förens ni har lyssnat, spring inte till varandra och prata utan stå upp för er själva och säg de till mig. Be inte mig höra av mig när det är ni som har problem med mig, och en sisat sak ta inte åt er om ni inte tycker att ni har gjort fel!
Är så mäkta trött på att det ska vara såhär nu, jag vill så gärna skriva allt jag är besviken på men gör jag de så kommer det komma massa kommentarer om hur fel jag har och samhället går till såhär när någon dör men det är bara dessa persaoner som säger att det går till så , ingen annan har varit med om samma sak!
Är trött på att ni ska gå runt och säga att jag bara gör mig osams med alla , tänk på hur ni själva handlar innan ni anklagar mig !


6 månader har du varit borta och jag kan inte förstå att det har gått så lång tid, jag är så ledsen att det har blivit såhär pappa jag vet att du inte hade velat detta. Men jag kan inte bara sitta och titta på hur allt har blivit och jag vet att du skulle velat att allt hade gått rätt till. Jag vet att du finns här men jag saknar dig så oerhört mycket och kan inte sluta tänka mig ett liv där du hade varit kvar......Älskade pappa varför gjorde du detta ?